Och ur askan uppstår, liksom så många söndagsmorgnar förr, kvinnan som skulle sluta röka. Det där eviga kretsloppet är mycket intressant. På söndagarna blir jag i allmänhet övertygad om det friska, och sunda livets fördelar. Jag får hybris och tänker att det inte är särskilt svårt att bli en frisk och sund och rosenkindad kvinna med rutor på magen och äpple (inte cigg) i handen. Jag bestämmer mig för att bli en sådan och slutar röka, äter sunt, och tar en timmes promenad. Under veckans lopp sänks kraven, på både rökningsförbudet och den allmänna sunda livsinställningen, och när fredagen kommer är jag så stressad, sur, eller bara dekadent, att jag röker som en bortsbindare, och festar till det på ena eller andra sättet. Ångern kommer på söndagen.
Idag är det söndag och det har gått åt skogen med både diet och rökning i helgen. Men ändå inte helt åt skogen, faktiskt.
Jag har lämnat LCHF-dieten då jag ändå inte gick ner i vikt av den. Varför plåga sig själv om det inte ger resultat? När jag upptäckt, i fredags, att jag inte blivit mager, gjorde jag inte som jag antar att många skulle gjort - nämligen köpt en pizza, en påse godis, och gett fan i hela viktminskningsprojektet, som en protest. Jag gjorde mig en skål med yoghurt och jordgubbar (YES! Har aldrig tidigare erfarit en sådan "craving" efter frukt...), och senare på kvällen åt jag en sallad. Jag är behärskad gällande figuren. Dessutom har jag promenerat i en timme varje dag (inklusive min vingliga promenad hemåt klockan fyra imorse - det räknas!). Jag kommer att fortsätta att inte äta godis, kakor, chips, läsk. Jag kommer också att så lite som möjligt äta mackor, och jag ska sluta småäta på kvällarna. När jag lagat middag måste jag således plocka undan maten direkt, så jag inte småäter ur grytan. Mitt gissel är att jag bor ensam och därför alltid har rester, och förstås att jag lagar för god mat. Jag menar inte detta på ett skrytsamt vis, men jag lägger ju ner tid vid grytorna, och lagar mat som jag gått runt och varit sugen på ett tag, och då är det väl klart att man gärna plockar lite ur grytorna? Nej, det måste sluta! Jag ska äta en portion middag, det har jag bestämt. Men här har jag ett litet problem - vad är EN PORTION? Finns det någon exakt måttenhet på vad en portion är? Jag kan ju skyffla upp hur mycket som helst på en tallrik. Eller, jag kanske har ovanligt stora eller ovanligt små tallrikar, och det kommer ju att avgöra min portionsstorlek. Jag får jobba fram någon vetenskaplighet i det hela. Men vikten och motionen har jag, sammanfattningsvis, under kontroll. Jag känner mig smalare (även om jag tydligen inte är det), eftersom en del benfläsket förvandlats till muskler, och jag tycker mig se en något mer framträdande midja än för några månader sen.
Rökningen då...Ja, det är väl ett mer tragiskt kapitel. Jag har helt enkelt inte lyckats. Somliga dagar röker jag mindre och somliga röker jag mer. Men, jag måste få skylla på min arbetssituation. Jag är hur nervös som helst inför en facklig tvist med min arbetsgivare. Tvisten kan antingen utmynna i ett jag får en fast anställning, eller i ingenting, vilket innebär att jag blir arbetslös utan ersättning från augusti. Jag är arg, orolig, och ledsen över allt det där, och när det nu är som det är med den biten, så är det svårt att sluta röka. Kanske avgörs det hela i morgon, det finns en del som talar för det och isåfall ska jag ta nya tag. Men, det är ju ändå söndag idag, och jag känner mig lite biktfärdig och sådär, så just nu, har jag ju bestämt för att inte röka mer. Sammanfattningsvis vill jag ändå säga att rökningsplanen finns kvar, att jag röker betydligt mindre än för två månader sedan, och att projektet absolut inte givits upp.
Glad söndag på dig som läser!
