Kommer osökt att tänka på Bridget Jones Dagbok. Den som jag läste och skrattade över vid 15 års ålder. Jag älskade det faktum att hon var lite sådär misslyckad, sådär lite småtjock, med komplex för sin rökning, och ja, sig själv i stort. Hon skrev ner dagsaktuell vikt och antal rökta cigaretter i den berömda dagboken, om jag inte minns fel. Kanske var det antalet drinkar också.
Du kommer aldrig att få nöjet att följa mina viktupp- och nedgångar. Det får finnas en gräns, och gränsen går just där. Men det är möjligt att jag i övrigt kan glädja dig med mina fall, kanske jag kan få dig att le medkännande, kanske igenkännande, kanske skadeglatt. Vilken glädje jag än kan bibringa min medmänniska, vill jag bibringa den! Glädje är gratis men ack så svårt att få tag på.
Dagen då? Jadå, den började bra. Jag gick upp halv sex på morgonen, efter att ha lyckats vrida mig till sömns runt halv ett. Jag promenerade i 45 minuter och kom hem. Väl hemma åt jag en frukost. Du vet frukost? Sådant som galet hurtfriska människor äter, vid ett IKEA-vitt bord, med en sol som inte avslöjar en endaste liten dammtuss någonstans. Kan du hör Kellogsfraset när det skvimper ner i mjölken? Höra kluckandet av apelsinjuice som hälls upp i ett immigt glas. Leendet! Kan du se leendet? Det kan inte jag. Men jag försökte iallafall. Och det var ganska gott då, halv sju, med ytterligare en kopp kaffe och en ostmacka. Rökningen? Ja, eh, alltså. En cigg totalt under processens gång.
Sedan gick allt bra. Jag bråkade med elever, var allmänt trött och grinig, hade en sträckning i rumpan som gjorde att jag haltade runt som en gammal kärring, och jag hade många långa håltimmar. Men jag var inte röksugen, inte på hela tiden, faktiskt. Fram tills klockan fem.
Då slutade jag jobba, och då var mina cigg slut. Jag överlade med mig själv: "Hm...om jag köper en ask nu, och lovar mig själv att den ska vara i minst tio dagar. Det kan man väl göra? Man ska ju trappa ner, försiktigt."
Sagt och gjort: FAILURE! Rökte en cigarett och tänkte på hur onödig den var hela tiden. Den förbättrade inte min livssituation i stort. Den gjorde mig inte lycklig, den gjorde mig inte intelligent. Inte heller smal eller rosenkindad. Tusan - varför har jag så svag karaktär? Vad är det för en liten djävul som sitter på min axel? Heter den "Destruktiv" eller "Trotsig", eller både och?
Imorgon bitti ska jag promenera i två timmar har jag bestämt. Sedan ska jag lyssna på ljudbok och sticka. Hela dagen. Och jag ska inte SKA inte, röka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar