Jag har känt mig aningen sur de senaste dagarna. På väldigt kort tid har nämligen magen blivit uppsvullen, ja, hela kroppen har känts uppsvullen. Kort sagt: jag har känt mig som en fet gammal padda. Jag har uteslutit att det skulle ha med rökslutet att göra - jag har ju nikotinplåster, och dessutom har jag fuskat med två eller tre cigg varje dag. Men det slog mig nu, som en blixt från en klar himmel, att jag ju faktiskt slutat helt och hållet med att snusa! Jag snusade ju för bövelen mer än vad jag rökte! Nu, sedan i måndags har jag varit så inriktad på att klara av att hålla mig ifrån cigaretterna, att jag inte tänkt på att det faktiskt är två beroenden jag försöker punktera. AHA!
Det är tydligen så, att även om nikotintillförseln finns i plåstret, så finns inte de ämnen som kör igång ämnesomsättningen, och dessutom binder kroppen av någon anledning vätska när man kickar cigg/snus. Boten? Dricka mycket, äta sunt, och röra på sig.
Jag har rört mycket på mig sedan i måndags. Minst 45 minuters powerwalk/dag, och situps/armhävningar på kvällarna före sängen. Nu för jag in ytterligare ett element i min livsstilsförändring: en sorts hemmasnickrad LCHF-diet. Det som är strikt förbjudet är socker i form av godis, kakor, chips, läsk, eller saft. Det är också i mitt hushåll förbjudet med potatis, pasta, och bröd utom vid särskilt festliga tillfällen. Blir jag hem- eller utbjuden äter jag vad som finns. Jag ska också sluta äta middag runt åtta om kvällarna, och sätta en mattid på 18:00.
Det finns, och det har jag märkt varje gång jag försökt sluta röka, en logisk följd av goda vanor. Man håller 1, upp med rökningen, och då känns det 2, skönt att röra på sig, (och viktigt för att slippa viktuppgång. När man slutat röka/snusa blir man uppsvullen och fet, varför man 3, inför diet.
Det här kan bli bra. Jag ser just nu, inga hot mot mina goda föresatser. Jag har inte någon eländig kärlekshistoria att bekymra mig om, jag har ett långt sommarlov att se framemot. Jag lovade pappa att sluta röka, och jag kan på något vis känna hans gillande varje gång jag struntar i att gå ut på balkongen och röka.
Idag har jag kommit igenom någon sorts psykisk barriär. Igår kväll var jag bortbjuden på middag, och rökte inte en cigg, och idag har jag inte tänkt så mycket på det (utom den där fimpen jag rökte vid morgonkaffet), ikväll ska jag ut och äta med familjen, och då ska jag våga mig på att ta en öl medan jag gör mig i ordning. Det är det riktiga styrkeprovet - alkohol utan cigaretter! Men dricka vill jag ju kunna göra ibland, så det är bara att försöka vänja sig. Minnena från tidigare rökslut, av att dricka utan cigg, är helt gudomliga. Man blir inte sådär tjock och luddig i huvudet när man röker som om man ville röka ut hjärnan, och man slipper framför allt baksmällan. Jag får försöka hålla fast i de minnena!
Ha en skön fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar