Upp som en sol...

Jag är en svag människa. Jag är ett kräk. Och det enda jag kan göra är att försöka bli en aning bättre.

Jag berättade igår att jag är aningens pank nu före lön. Igår, söndag, var jag så pank att jag inte kunnat köpa cigaretter även om jag velat. Och kvällen gick. Jag kände en viss olust framför Mad Men vid insikten om att jag inte skulle kunna avsluta mitt maniska tittande med den obligatoriska "godnattciggen", den cigg jag tar på balkongen, stirrande upp i den mörka himlen, lugnande mig själv inför sängen, inför morgondagen, efter dagen. Men det gick. Jag sög ihärdigt på min nikotinspray och försökte att inte tänka på något som varit ledsamt.

Imorse hasade jag mig ur sängen. Somliga människor skuttar upp. Jag vet det. Jag kan se dem framför mig "Oh yes! Väckarklockan ringer, det är det bästa jag vet!" Sen skuttar de ut till mixern och mixar sig en smoothie, varpå de dricker kaffe med mjölk. Jag hasar. Efter den tredje snoozningen vinglade jag upp och ut i köket, som vilken annan morgon som helst. Jag snubblade mig fram till kaffemakeriet och väntade in min kopp. Som avnjöts - utan cigg. Så tråkigt det var, men så mycket tid jag sparade! Det tog bara 20 minuter att göra sig iordning - att jämföra med de sedvanliga 45. Femton minuter ödslar jag alltså i vanliga fall på rökning!

På den korta vägen till jobb träffade jag kollegan H, rökare. Jag spände blicken i honom, och han bjöd gärna på en morgoncigg. Fan ta min svaghet. Får jag skylla på trötthet intill sinnesförvirring?

På lunchen åkte jag till banken för att plocka ut pengar. Och klockan två köpte jag en ask cigaretter. Ingen fara i det, tänkte jag, jag behöver ju inte röka dem. Vilken liten usel liten idiot jag är.

Det började som en sol, igår kväll. Det mesta kändes ganska bra, även om det är lite långsamt utan vanan. Nu är det kväll, och jag har rökt 4,5 cigg idag. Det är förvisso ingenting jämfört med mina sedvanliga 15-20, men ändå. Det är en försämring, särskilt eftersom jag trodde att jag var på väg uppåt, att jag gjort ett genombrott när jag inte rökte igår kväll, eller till morgonkaffet.

Vad kan jag göra? Det enda jag kan göra är att bara strunta i det. På något vis måste jag ta nya tag imorgon, för det är ganska lätt hänt att etablera en ny vana - vanan att inte röka så mycket, men unna sig de "livsviktiga". De livsviktiga dubbleras om man inte är vaksam, och snart är man i samma gamla sits som vanligt. (Jag kan erkänna att jag gärna fortsatt röka om jag haft karaktär nog att röka tre cigaretter om dagen, i resten av mitt liv.)

Finns det någon ljusglimt? Ja, träningen har blivit ett litet beroende. Jag rör mig på något vis varje dag. Min diet, som fortfarande är strikt, känns inte som någon börda. När nu allt annat funkar, så kan jag väl bara få det att funka med rökningen också. Imorgon tar jag nya tag. Jag utesluter, som idag, morgonciggen, och sen får jag bara vara stark, och hålla mig aktiverad (mentalt eller fysiskt).

Jag ber om ursäkt för er som kanske tror på mig. För er som känner mig - hav förtröstan - det kan gå den här gången! Jag är alltid lite seg i starten!

God natt.